Stark som en tiger! (eller panter, eller något annat)

Nämen vad nu? Den här gången har det inte gått en hel evighet sedan sist. Så kan det också bli. Jaha och vad ska jag skriva om idag då? Funderar! Nu har jag tänkt klart. Det är bäst att passa sig så man inte överanstränger den lilla hjärna man har.

Nu har jag lyckats nå ännu ett delmål när det gäller min viktminskning. Tio kilo har jag tappat och gissa om det känns skönt. Konditionen ökar, jag orkar mycket mer. Det är kul att kämpa med dieten, att avstå all "vanlig" mat, att träna, promenera och cykla när man ser resultat.

Folk börjar faktiskt märka att något har hänt och flera har frågat mig vad jag satt för slutmål, men det har jag inte. Det känns genast som mycket svårare om jag börjar tänka i de banorna, så jag fortsätter nog som hittills. Tar fem kilo i taget, för då känns det som ett överkomligt mål.

En annan vinst jag gjort är att mitt sockervärde ligger så bra så jag får sänka insulindosen i stort sett hela tiden. Förhoppningsvis blir det så att jag slipper insulinet helt och hållet så småningom.

Just nu känner jag mig stark som en tiger. Det går att leva på Modi Fast och avstå mat när man ser vilka effekter och vinster det ger. Men efter dessa sexton veckor med ModiFast kommer prövningarna. Det är då det gäller att fortsätta viktnedgången. Det är klart att jag ska klara det också. Jag känner ju hela tiden hurstora hälsovinsterna är och så tänker jag på en annan sak. Jag klarade ju att sluta röka efter trettiosju år och då är det väl klar att jag fixar att gå ner i vikt också.

Yippi sommaren är här!!!!

Äntligen har vi fått lite regn och kyla! Nu vet vi med bestämdhet att sommaren har kommit. Åtminstone försommaren. Jag njuter varje dag. Det är så ljuvligt att bo mitt ute i grönskan och kunna följa förändringarna varje dag.
Det får mig att fundera lite, när slutar man att vara ung??

Ja jag vet att en del tycker att man ska gå efter "kyrkboken" och räkna åren, men tänk att det tycker inte jag. Om man känner sig ung ÄR man ung. Vem bestämmer annars vad man är? Det finns tjugofemåringar som redan beter sig som om de vore riktigt gamla och det finns sjuttioåringar som fortfarande är nyfikna på livet och vill lära sig nya saker. Är inte det att vara ung, då vet inte jag.

Det kan väl i alla fall inte vara rynkorna som bestämmer om man är ung eller gammal?

Jag fyller snart sextiotre men i hjärtat kännar jag mig som trettio. Är det då det yttre eller känslan i hjärtat som styr. Jag kommer aldrig att acceptera annat är att hjärtat får bestämma.

Om jag som är "så gammal" enligt några, klarar av att förändra livet så till den milda grad, att jag inte äter mat på sexton veckor utan bara lever på pulverdiet och klarar av det, har gått ner tio kilo hittills, samtidigt som det politiska livet ställer större krav än någonsin på just mig, då kan ingen få mig att tro att det är antalet år som ska räknas. Nej det är annat som betyder något. Inställningen till livet kanske? Fundera själva.
Kram på er allihop