Äntligen! Efter lång lång tid skall jag nu komma mig för med att skriva något här. Jag sitter här och har inte en endaste liten aning om vad jag ska skriva, men det brukar väl lösa sig bara man har kommit igång. Vädret brukar alltid funka att tycka något om och det kan jag ju säga att jag är ingen vintermänniska. Nej tacka vet jag senvåren och försommaren när allt börjar vakna till liv igen. Tänk när den första tussilagon kommer och när svalorna dyker upp, då kan man börja njuta av livet igen. Om det vore möjligt skulle jag gå i ide i slutet av oktober och dyka upp igen i mars eller så. Det är så tungt med mörkret, det kan inte vara naturligt att knappt se dagsljuset under flera månader av året. Egentligen borde jag nog emigrera till något land där vintern vore ritktigt kort. Då skulle kanske till och med jag kunna stå ut.
I morgon skall jag börja mitt nya liv. Jag ska ta tag i vikten och försöka bli av med ett stort antal kilon som behöver försvinna. Till att börja med skall jag leva på pulversoppor och drycker under 16 veckor. Det kallas lågcaloridiet (LCD). Det ska bli spännande och se om jag kommer att klara av det, med alla födelsedagsuppvaktningar och liknande som kommer att ske under våren och försommaren. Men kan man tappa kilon och må bättre så får man väl försöka tänka framåt. DEt svåraste tror jag blir att inte få tugga, eller ens äta frukt eller knäckebröd. Men som sagt jag har bestämt mig för att göra ett allvarligt försök. Kunde jag klara att sluta röka efter 37 år kanske jag klarar detta ockås. Håll tummarna för mig!