lördag 5 april 2008
tyst det är i stugan
Längtar efter barnen och barnbarnen. Synd de är så långt borta. Det är inte bara att dra iväg och hälsa på dem när man känner för det. Ett av barnen som bor kvar i landet får kompensera för de andra som dragit ut i världen. Just nu när jag mår riktigt dåligt skulle jag önska att de fanns här i närheten. Värst är det nog att inte få träffa barnbarnen mer än eller högst två gånger per år. Det gör ont i en mormors hjärta. Får väl se om jag över huvud taget kan/får flyga och hälsa på dem mer. Det beror ju mycket på hur "hjärtsvikten" utvecklas. Den ena dagen känns det som en dödsdom, nästa känns det lite hoppfullt i alla fall. Får väl ta en dag i taget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, det är ett elände att det är så långt bort, och än värre när du inte mår så bra att du kan flyga. Men vi hoppas ju att det kommer bli bättre, det måste man ju tro i alla fall.
Klart det blir battre! Vet man om kramporna sa kan man ju ta hand om dem. Om inte du kan komma och halsa pa sa far val vi komma och halsa pa er. Jac kommer till Dalarna i sommar igen. Funderar pa att stanna tva veckor aven om Clare bara kan ta en vecka. Om jag aker van sa kan hon flyga.
Skicka en kommentar