Ja tänk så fort två veckor går när man har trevligt.
Vi for till USA för att hälsa på dottern med familj. Vilken känsla att få kram om barnbarnen igen. Det var länge sedan. Visserligen kom dom hit på en blixtvisit i somras, men då hann man ju inte rå om dem för när de kommer hit äör det så mycket som skall hinnas med och så många som skall hälsas på. Nej tacka vet jag när vi kommer dit, då finns det tid att umgås.
Vilket väder sedan, det var faktiskt sol varenda dag vi var där och hela första veckan låg temeraturen på dryga 20 grader Celsius. gissa om vi lapade i oss solen, ljuset och värmen. Det kändes som om vi fick en liten sista smak av sommaren igen och nu orkar man kanske med hösten och mörkret lite bättre. Mörkret brukar ta knäcken på mig varje höst. Det känns som om jag skulle behöva gå i ide och vakna framåt våren igen, men nu känns det bättre. Hoppas det håller i sig ett litet tag i alla fall.
Vi har sett livs levande skunk ett par gånger, hemma i trädgården hos vår dotter och det känns lite mysigt, så länge man inte kommer ivägen för dem förstås och de sprutar sin illaluktande vätska på en. Då är det inte roligt längre. En morgon fanns det inte mindre än nio stycken hjortar i trädgården. En annan dag var de tre stycken och då gick jag ut med kameran. När jag började knäppa blev de intresserade och kom närmre, så det blev några skapliga bilder. Däremot var inte "stinky bugen", en lite ful insekt, ett dugg trevliga, de fanns överallt. Helt ofarliga, men luktade rent pyton.
För övrigt så njöt vi bara av samvaron och umgicks. En dag tog vi en tur till en stad som heter Princeton. Där är en ganska annorlunda miljö än vi är vana vid. Princeton är en universitetsstad med otroligt vackra byggnader, helt fantastisk byggnadsstil. Man kan röra sig helt fritt över hela universitetsområdet och något som vi noterade var lugnet och stillheten över hela området. Jag hade nog trott att det skulle vara full fart och rörelse, men inte.
Idag gäller det att åter komma in i den svenska tiden och det känns en aning jobbigt, men imorgon är det säkert bättre.
Allt för idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, det låter som ni fick en fin tid i USA ni med, man behöver verkligen få i sig all sol man kan nu när denna eländiga höst är här!
Just nu, när vi ställt in vintertid, innan snö-eländet kommer och åtminstone lyser upp lite, är det mörkt när man går upp, åker till jobbet och när man åker hem.
Den där "stinky-bug"en (jag vet inte vad den heter egentligen, eller på svenska.. nån slags mal tror jag) var ett ELÄNDE! Jag tvättade och hängde ut kläder, men det hann inte torka så det fick hänga över natten. Sen plockade jag in, och såg några som krypit in i kläderna så jag skakade ur dem.. och packade ner torra kläder, dagen efter krälade de omring i mina väskor.. de hade krypit in i precis alla kläder.. så jag fick gå ut och skaka, vända och skaka igen.
Jo då vi lapade sol allt vad vi orkade för att kunna möte den mörka tids som är här i Sverige nu. Och dessa "stinky-bugs" fanns överallt, både ute och inne. Jag vet inte heller vad de heter på svenska, de påminner lite om något vi här i Dalarna kallar "bärfisar" (vet inte det korrekta namnet på dem heller. De avger samma stinkande lukt om man klämmer ihjäl dem. Vad jag däremot vet att de kom till USA någon gång på 1990-talet. Någon hade dem med sig från Afrika. Innan dess fanns de inte där.
Suck, vet några till som skulle behöva lite sol. Susanne flunsa, Cecilia flunsa, undertecknad misstänkt halsfluss (tack Ryan air). Vi håller alla tummarna för att Linnéa skall klara sig.
Så vad ni säger är att ni har importerat lite stinky-bugs till gamla Svedala oxå. Nån skall ju alltid va först så. Eller som Tony brukar säga. Ni vann!
Stackars er. Ni får väl krya på er. Nej vi har inte tagit med oss några "stinky bugs" hem i från landet over there. De fick snällt stanna kvar.
Skicka en kommentar