söndagstankar

Gissa om jag blev glad igår. Först ett värmande mail från Marie, därefter kom yngste sonen (Kenneth) på besök och det piggar alltid upp och senare på dagen kom Torbjörn, Susanne, Linnéa och Kakan. Vad skönt det känns och vad glad jag blir av att det finns folk som bryr sig om en och att få känna värmen just precis när man känner sig som mest nere. För tyvärr är det ju så att när hälsan bråkar så mår också själen dåligt.

Idag ska jag fundera hur jag ska gå vidare med min hälsa. Det känns som om jag skulle behöva vara sjuksskriven ett tag, men så kommer det där s.k. samvetet som säger att du måste ju göra det och ta hand om den saken och gå på de här mötena som blir i veckan. Fast, vem har nytta av att jag finns på jobbet om jag inte orkar göra det jag ska och vilken nytta gör jag på möten där jag bara sitter och längtar hem för jag mår dåligt.

Kontentan måste nog bli att jag ska ta hand om hälsan ett tag och strunta i alla måsten. Det får andra ta hand om, det kan inte vara min uppgift att lösa världens alla problem. OK så var den funderingen klar. Nu är det bara det lilla delikata problemet att få tag i en läkare som kan hjälpa mig med diagnos och behandling, men det får vara tills i morgon när det är vardag igen.